Freitag, 17. Oktober 2008


Ich höre es immer noch gerne:

Der König lieber das:

Und beide dieses:

… ist ein Artikel aus der Malmöer Lokalzeitung, der nicht gerade Mut macht. Darin geht es um Antisemitismus, die ständige Bedrohung der jüdischen Gemeinde in Malmö, den Rabbiner der mutig genug ist darüber zu berichten, dass er oft angpöbelt wird und auch ständig aufpassen muss und dass die Polizei  im Interview mitteilt dass die Synagoge zu den meistbewachtesten Gebäuden in der Stadt gehört und auch dass das Hassbild gegenüber Juden sehr gross ist und das hätte mit der Geschichte und dem Weltgeschehen zu tun (aha, natürlich!).

Quelle: lokaltidningen

http://lokaltidningen.se/article/20081017/ARTIKLER/617450065/1465

Ich wünschte mir dass unsere wilden Kerle ihre Kippah aufbehalten können, wenn sie aus der Synagoge oder vom Cheder kommen, das in der Zeitung ein Gruss zu Rosh Hashana steht ( es stand ja auch einer zu Ramadan drin), das die Geschäfte koshere Sachen führen und zumindest wieder im Systembolaget es den Kidushwein zu kaufen gibt (im Moment bestreikt das staatl. Alkoholgeschäft wohl Israel- es gibt nocht einen von dort, früher gab es 4-5 Sorten). Ich wünschte mir das keine Wachen und Polizei vor der Synagoge oder vor anderen Gebäuden (z.B. Purimfest) stehen müssen, das der Rabbiner nicht angpöbelt und angegriffen wir, nur weil man schon von weitem sieht dass er ein Rabbiner ist.

Wird es irgendwann mal so sein? Ja Schweden ist nicht das ruhige sorglose Ländle, wie doch viele unser Touris noch denken.

Ich bin froh das wir hier in Lund wenigstens doch etwas ruhiger leben, unser Unistädtchen ist sehrsehr international.

Uns allen ein ruhiges Wochenende und Shabbat Shalom.

Weil man die Zeitungsseite nicht richtig aufrufen kann, kopiere ich sie mal hier rein:

Under hot

„Jag tänker hela tiden på var jag rör mig“

ANTISEMITISM. Nyligen firade judarna nyår – Rosh Hashana.
Enligt deras tideräkning är vi nu inne på det 5 769:e året sedan Gud skapade Adam. Men några raketer och smällare fyrades inte av. Det som låtit mest torde varit rabbin Shneur Kesselmans blåsande i ett vädurshorn – shofar – i synagogan i Malmö.
– Det symboliserar bland annat kröningen av Gud som vår konung, förklarar han.

 


Bevakade gudstjänster

Judar i Sverige
Integrationsverket uppskattar antalet judar i Sverige till mellan 10 000 och 20 000 personer.

Nyårsfirandet omgavs av mycket säkerhetstänkande. Vakter från församlingens egen säkerhetsorganisation placerades ut runt synagogan.
– Det tvingas vi till vid varje gudstjänst året om, säger Kesselman och suckar.
Det sker många incidenter i Malmö av antisemitisk art, fortsätter han. Kontakterna med polisen är täta.
– Jag tror inte att svenskarna generellt vet hur allvarligt det är, eller hur ofta dessa hatbrott sker här, mitt i vårt öppna och demokratiska samhälle.
– Och jag tror inte att Malmöpolitikerna inser vidden av problemet – de har inte heller någon press på sig att göra något åt det. Vi är ju så få judar här i Malmö.
Många menar att judar är snabba med att prata om antisemitism när staten Israel kritiseras. När är det antisemitism?
– Det är enkelt att svara på, säger Kesselman.
– När en främmande person kommer fram till mig och skriker jävla jude och hotar mig – då är det antisemitism. Vad har det med politik att göra?

 


Inte trygg i Malmö

Shneur Kesselman är chassid. Chassidism är en inriktning inom judendomen och bekännarna klär sig speciellt. I sin stora svarta hatt och med sitt långa skägg skiljer han sig lätt från mängden.
Åtminstone i Malmö. Kesselman, som är från USA, har fått vänja sig vid att folk ropar förolämpningar mot honom när han rör sig ute på Malmös gator.
– Jag känner mig inte trygg här, det kan jag inte påstå. Jag tänker hela tiden på var jag rör mig.
Nyårsfirandet innebär böner om ett bra år, en bra framtid och en tryggare tillvaro.
– Vi måste tro på det. Det finns inget alternativ. Men politikerna måste börja ta problemen på allvar, säger Shneur Kesselman.



Lägsta uppklarningsprocenten

Julia Janiec är stabschef på kommunalrådsavdelningen, Malmö Stad. Enligt henne kan Shneur Kesselmans efterlysande av politiska initiativ i detta fall inte bemötas av någon Malmöpolitiker.
– Det är polisen som har ansvar för att stävja hatbrotten, tillsammans med riksdagen och regeringen som är de politiska nivåer som styr polisen, säger hon.
Men Julia Janiec anser att Kesselmans oro är befogad.
– I somras publicerade Brottsförebyggande rådet en rapport som visar att de anmälda hatbrotten har ökat och att väldigt många av dem förblir ouppklarade. Bara nio procent av hatbrotten från 2006 var i somras „personuppklarade“, vilket betyder att man hade identifierat den person som utfört brottet och väckt åtal. Det är en anmärkningsvärt låg siffra.
– Och den allra lägsta uppklarningsprocenten hade de antisemitiska brotten. Där hade man bara väckt åtal i mindre än vart tjugonde fall. Varför?
– Vad gäller hatbrott generellt menar polisen att de är resurskrävande att utreda och att man helt enkelt inte har tillräckligt med resurser för att klara upp fler av brotten. Men då måste regeringen ta sitt ansvar och skjuta till de medel som krävs.


Utsatt församling

Kommissarie Bengt Hersler på närpolisen Malmö city beskriver judiska församlingen i Malmö som generellt mer utsatt för hot än andra religiösa församlingar i Malmö.
– Det finns alltid en hotbild mot dem, konstaterar han. Ibland är den större – vissa högtider är extra känsliga.
Vilka är det som hotar Malmös judar?
– Alltså, det handlar väl om judarnas historia och hur det ser ut i världen.
Hur det ser ut i världen – menar du att hoten till största delen bottnar i situationen i Israel och Palestina?
– Ja.

Publicerad: 17. oktober 2008 00:18

…., dabei habe ich gedacht, dass wir wenigstens beim letzten Kinde sowas nicht erleben werden. Pustekuchen! Gestern Abend beim Abendbrot musste ich mit Schrecken feststellen (ich sitze ihr genau gegenüber): Hannah was hast Du denn gemacht? Das Kind hatte sich vorne ratzekahl die Haare weggeschnitten. Oh, war ich sauer. Es ist ja zum Glück nicht allzuviel gewesen, aber, erstens, mit der Schere da oben sich selber rumzuschneiden mit knapp 6 Jahren ist etwas gefährlich und, zweitens, es macht sie ja nicht schöner. Die wilden Kerle haben gleich rumgefrotzelt und vorgeschlagen, wir sollten doch jetzt die ganzen Haare abschneiden. Der Vater König meinte nur: Ach naja das wächst ja wieder. Nur Mutter Regierung war doch stinksauer. Warum nur Hannah? Mamma, ich war so sauer ! Stimmt sie war total sauer eine Stunde zuvor, weil sie nach einer halben Stunde Spielzeit vom Computer weg sollte und war dann heulend in die oberen Gemächer verschwunden, und, stimmt auch, dann war es auf einmal still da oben, und das Kind kam ganz freiwillig runter zum Abendbrot. Jaså, sagte ich, und deshalb schneidet man sich die Haare ab? Das sollte anscheinend die Bestrafung für uns sein. Nun ja, fast gelungen, ich sehe sie ja jeden Tag und so schnell wächst ja Haar nun mal nicht. Yori, der Schlaumeier, meinte zwar noch: Na, wir kleben es einfach wieder an… Mhhh. ich glaube eher, das Kind muss jetzt immer mit Kopftuch rumlaufen.

So dieses Buch werde ich mal unsern Kindern schenken: